Dagarna flöt på som vanligt efter Mr. Harveys fest, med ett undantag. Marc kunde inte fokusera på någonting av det han gjorde på arbetet, han kunde inte lyssna helhjärtat på det hans syster berättade åt honom när de träffades och allt det eftersom han tankar på annat håll. Det gick inte en dag då Marc inte tänkte på den fagra Valerie Harvey. Känslan av hennes sensuella läppar som mötte hans i en passionerad kyss, värmen från hennes kropp när de omfamnade varandra och synen av hennes vackra leende. Han kunde fortfarande inte förstå att detta hade hänt, att han hade funnit en kvinna som väckte sådana känslor inom honom och att han verkade ha samma inverkan på henne. Problemet var nu då den förbannade jänkaren, Johnny Scott. Bröllopet skulle ske om två veckor och därmed hade han ingen tid att förlora. Han hade inte råd att förlora en sådan kvinna som Valerie, hon var för värdefull för att stå vid en arrogant jänkares sida.

Två dagar tidigare hade han upptäckt Valerie sitta vid ett bord i samma café han befann sig vid det tillfället. Genast hade begäret att gå fram till henne vaknat till liv, men detta var en liten stad där rykten och skvaller spred sig som löpeldar. Vad skulle folket i staden säga om Keighleys eviga ungkarl plötsligt stod och samtalade med den mäktiga Mr. Harveys trolovade dotter? Ingenting bra i alla fall. Därför hade han motstått sina begär och istället sett åt hennes håll med ett charmigt leende klistrat på sina läppar. Han kunde bara motstå sina begär en viss tid, han skulle inte klara av att leva med att enbart så henne från avstånd och endast sända charmiga leenden och tänka syndiga tankar. Han var tvungen att få träffa henne, up and close, igen. Han skrev ner på sin servett namnet på motellet som fanns utanför Keighley, Blue Svallow motel, klockslaget och dagen då han ville träffa henne.
”Excuse me miss, mind giving this to the lovely blonde over there?” Sa Marc när en servitris gick förbi honom och pekade mot Valerie. Servitrisen var ingen han hade sett förut och därmed ansåg han att det var ett säkrar val att ge henne uppdraget än att Mrs. Jones skulle göra det. Mrs. Jones var Keighleys största skvallertant, det fanns väldigt få saker som kunde undvika hennes radar.
När servitrisen hade gått för att lämna över lappen åt Valerie, svepte han sitt kaffe, tog sin jacka och stegade ut ur caféet. Nu var det bara att vänta två daga och se om Valerie skulle dyka upp eller inte.
Det var på Blue Svallow motel som han befann sig vid i den stunden och väntade. Hans blick gled hela tiden mellan fönstret som vätte ut mot parkeringen och klockan som tickade olidligt högljutt på väggen. Han gnuggade sig om hakan och tog sig en sista titt i spegeln för att se så inga hårstrån spelade ett spratt på honom.