För att lugna sina nerver tände Marc på en cigarett och lutade sig tillbaka på sin stol samtidigt som han drog in ett bloss. Det var inte en given sak att Valerie verkligen skulle dyka upp. Hon skulle lika bra ha kunnat ta beslutet att stanna hos den förmögna amerikanaren, istället för att i hemlighet träffa en medelmåttig britt i ett motell. Fast då fanns det en sak som motsa den teorin, och det var hennes sätt att se på honom de få gånger de hade råkat fånga varandras blickar. De hade talat med varandra endast en gång, men ändå kändes det som om han hade känt henne mycket längre än så. Så fort han hörde ljudet av en bil som saktade in och slutligen stanna, höjde Marc genast sin blick och ställde sig upp efter att ha fimpat den halvrökta cigaretten. Bara synen av det gyllene håret var tillräckligt för honom att veta att det var hon. Hon hade verkligen kommit. Djupt inom honom fanns det en viss känsla av... förvåning. Ett leende som bestod av en blandning av charm och lättnad spelade över hans läppar när han såg Valerie stiga in genom dörren. Han välkomnade henne hjärtligt i sina armar när hon omfamnade honom. Kyssarna besvarade han minst lika hjärtligt och längtansfullt.
"I've wanted to kiss you since I saw you at the café." Hörde han henne viska och han skrockade dovt.
“You have never left my mind, since I left your fathers party.” Mumlade han lätt andfått och lutade sin panna mot hennes, samtidigt som han mjukt smekte hennes kind med sin tumme.

 

Han var tvungen att få se på Valerie för några sekunder, så han tog ett litet steg bakåt och bara studerade henne och lät det hela sjunka in. Att hon hade dykt upp. Att hon inte hade valt en pretentiös jänkare med en egen yacht. Det fick förstås en att undra om hon var fullständigt vid sitt rätta sinne, men inte Marc. Han var för uppslukad av hennes skönhet att det inte existerade någonting annat än de två i den stunden. Han andades ut.
”You really are breathtaking...” Han såg på henne med sådan fascination i sin blick. Innan han visste ordet av möttes deras läppar i en djup kyss och hans vänstra hand höll henne tätt intill sig vid hennes ländrygg. Valerie var en magnifik varelse, det kunde ingen förneka, och här stod hon i ett sjaskigt motell med Marc. Världen förde verkligen med sig sina överraskningar från stund till stund. Återigen avbröt han den otroligt kyss de delade och gick fram till fönstret, för att dra igen gardinerna. Det skulle inte vara en särskild lyckad smygträff om någon kom på dem. När han vände sig om drog han av sig kavajen och lät den hänga över en stolkant innan han återvände till Valerie. Han lät sig händer vila på hennes höfter och kysste lätt hennes fylliga läppar.
”You’ve got a spell on me...”