Marc höjde glaset till sina läppar och lät de sista bärnstens färgade droppar rinna nerför hans hals, innan han satte ner glaset på samma bricka varifrån Valerie tog sitt champagneglas. Han må då säga att han aldrig hade sett en kvinna som kunde ta så mycket champagne och fortfarande stå upprätt samtidigt som hon inte visade några utstickande tecken på berusning.
"Well, it's just rumors. I bet that woman there..." Han följde Valeries blick mot den blonda kvinnan, vars diamantörhängen vilade i hans kavajficka. Deras blickar möttes för några sekunder och han ägnade henne ett charmigt leende, ett leende som besvarades av ett nöjt och mystiskt leende från hennes sida. Man kunde nästan se hur hon spann likt en katt när hon lät sin blick glida över Marcs kropp. "...Is much prettier than I am." Hans blick gled tillbaka till Valerie och han gav ifrån sig ett dovt skrockande.
”I’m not gonna lie. She’s very beautiful, yes, but she doesn’t awaken the same... interest in me that you do. Women like her doesn’t have any personality, their souls are black and empty. Yours on the other hand seems glowing and golden.” Vilket därför fick honom att undra varför i alla fridens dagar skulle gifta sig med en man som Johnny Scott. Enligt vad Marc hade sett av amerikanaren så verkade krut vara blötare än den mannen. Medan Valerie såg ut att sitta på en energi och karisma som ingen kunde mäta sig till.

Så kom Johnny... När man talar om trollen, eller ja i detta fall var det väl rättare sagt tänkte. Johnny var minsann en misstänksam man, så som han sände onda varnande blickar mot Marc hela tiden. Hade han varit Johnny skulle han inte ha släppt blicken från Valerie för en sekund, inte ens för att sända mordiska blickar mot en man som helt enkelt stod och samtalade med henne. Till skillnad från Johnnys dystra uppseende så log Marc bekymmerslöst, någonting som verkade reta gallfebern på amerikanaren.
"Hm, I do not think so. I sleep at home tonight. We can meet tomorrow." Ser man på. Kylan i hennes leende var så tydligt att Marc nästan fick kalla kårar bara av att se på det. I hans tankar så var denna kvinna långt ifrån redo eller villig att gifta sig med denne mannen, någonting han tydligen inte lade märke till. Som alltid när par kysstes passionerat rakt framför näsan på en så visste Marc inte vart han skulle se. Skulle han se på? Distans-flirta med blondinen som blivit bestulen på sina örhängen? Se på paren som dansade i salongen bredvid? Till slut valde han att ta till sig ännu ett konjaksglas och se på konstverken runt omkring honom tills Valerie och Johnny var klara med att äta upp varandras ansikten. Ännu ett oskyldigt och bekymmerfritt leende prydde hans läppar när Johnny sände honom en sista varnings blick.
"So, where were we?" Denna kvinna blev bara intressantare för varje stund som gick. Han skrattade tyst till åt sina tankar.
“I was gonna ask you to join me on the balcony for a cigarette.” Han höll ut sin lediga hand i en inbjudande gest mot terrassdörren och log minst lika inbjudande mot henne.